Mitt i Atlanten, över 1 000 kilometer från Brasiliens kust, ligger den isolerade vulkanön Trindade, en plats som i praktiken är utan permanent befolkning. En liten marin och militär närvaro skyddar öns viktiga ekologiska värden, bland annat viktiga häckningsplatser för den gröna havssköldpaddan (Chelonia mydas). Trots att ön ligger så långt bort har mänsklig verksamhet ändå gjort avtryck här: forskare har nyligen upptäckt att stränderna påverkas av plastskräp.
Antropogena bergarter som dykt upp
År 2019 hittades en ny typ av fast formation på Trindades stränder, som forskarna klassade som “antropogena bergarter”. I en studie publicerad i Marine Pollution Bulletin beskrivs dessa som strukturer där plast smält samman med naturliga material som sand och organiskt material. De kallas plastiglomerater och fungerar ungefär som sedimentära bergarter där plasten agerar som cement. Största delen av materialet består av högdensitetspolyeten (HDPE), och huvudkällan till denna plast är förlorade fiskeredskap som rep och nät.
Upptäckten visar på nya geologiska och biologiska utmaningar för Trindade. En plats som verkar avlägsen är inte immun mot havsströmmarna som för plast långa sträckor. En av de mest anmärkningsvärda insikterna är hur plasten blir en del av det geologiska landskapet och potentiellt kan bilda spår i jordlagren som pekar mot den föreslagna geologiska epoken Antropocen (en föreslagen geologisk epok där mänsklig aktivitet lämnar bestående spår).
Hur det påverkar djurlivet och sköldpaddorna
Ön är en av de viktigaste häckningsplatserna för den gröna sköldpaddan, där tusentals individer återvänder varje säsong för att gräva bo i sanden. Men de antropogena bergarterna riskerar att förändra dessa häckningsområden. Nedgrävd plast kan förändra sandens egenskaper, som vattenhållning och temperaturreglering, vilket är avgörande för sköldpaddsäggen och embryoets utveckling. Samtidigt frigör eroderande plastformationer mikroplaster som kan komma in i näringskedjan och påverka marina fåglar, fiskar, krabbor och sköldpaddorna själva.
Forskning visar också naturens roll i spridningen: erosion har minskat de första formationerna med omkring 40 % av deras ursprungliga storlek, vilket sprider både makroplast och mikroplast till andra delar av stranden.
Vad det säger om människan, och vad som kan göras
De plastiga glomeraterna på Trindade har blivit en tydlig symbol för mänsklig påverkan och visar behovet av bättre avfallshantering. Studien rekommenderar ökad kontroll över förlorade eller övergivna fiskeredskap, som pekas ut som en stor föroreningskälla. Åtgärder vid källan är viktiga, eftersom plast som hamnar i havet kan resa långt och så småningom bli en del av geologiska processer.
Det oväntade samspelet mellan gammalt biologiskt beteende och nytt mänskligt material på Trindade är ett skarpt exempel på hur våra handlingar når ut i biosfären. Det väcker frågor om hur vi ska skydda känsliga ekosystem, även på jordens mest avlägsna platser.
